Recension: Gör vad du vill – Borgerlig Begravning
Borgerlig Begravning består av tre kusiner från Uppsala som spelar musik inspirerad av Asta Kask och annan 2-taktspunk. Gör vad du vill är bandets första fullängdsalbum, även om det har släppts EPs tidigare, och består av låtar inspelade under de senaste 2 pandemisomrarna.
Bandet har väl fått höra in i förbannelse att dom är Sveriges yngsta punkband, men det går ändå inte att komma ifrån att det här är låtar inspelade av tre killar i åldern typ 14 till 19, men det är inte alls det första man tänker på när man hör skivan, det är snarare kvaliteten på låtskrivandet. Det framgår tydligt i bandnamnet att det här är ett band som textmässigt sparkar åt den politiska högern och kapitalismen i allmänhet. Texterna på skivan behandlar kapitalism och pengar, politik, miljö, sociala medier och religion och på 12 låtar hinner man kommentera alla dessa ämnen på ett rättframt och hårdslående sätt.
Det är inte mycket man behöver läsa mellan raderna i låtarna, dom är rakt på sak och för fram budskapet på ett tydligt sätt. Det är inte komplicerade eller särskilt långa texter, men det som skrivs är välskrivet och får fram budskapet oerhört effektivt. Bandet har också en väldigt bra känsla för melodier, exempelvis Gatulopp mot döden, min absoluta favorit på plattan som jag knappt kan gå förbi utan att lyssna på en extra gång, den sätter sig om ett plåster. Samma catchy låtskrivande är det på Pengar, Ju mera man har och Superhjälte också.
Bandet använder också den unika röst man har i, vad jag tror är, yngsta medlemmen Julian på ett ganska bra sätt. Den är mycket mer åt det hesa och råa hållet, och bäst låter det i Herregud och Dum där den kommer till sin rätt och mixas med de andra medlemmarna fint. Lite sämre funkar det i mina öron i Kapten Knogjärn där det ligger så mycket åt det råa hållet att texten drunknar lite i resten av produktionen. Nu passar det kanske relativt bra med tanke på den arga texten i just den låten, men det sker lite på bekostnad av tydligheten och det melodiska i musiken. Jag tror också att det är en röst som kommer utvecklas mycket, och om den inte går sönder helt så kommer den ge en oerhört bra potential till dynamiska låtar med växelsång och unika körer i framtiden.
Jag gick in med ganska nollställda förväntningar till den här plattan eftersom jag inte har lyssnat på Borgerlig Begravning tidigare. Förväntningarna kommer vara något helt annat framöver, för det här är riktigt bra. Knappt några fillers på skivan, alla låtar står väl på sina egna ben, texterna är rappa och rakt på sak och hänger ihop tematiskt, och melodierna sitter där dom ska. Det jag eventuellt saknar är att det aldrig blir riktigt personligt på ett sätt som det kan bli med dom lite mer etablerade akterna, exempelvis Lastkaj 14. Men det är förmodligen något som kommer med ålder och erfarenhet, så det är en mindre kritik och inget som drar ner skivan i sin helhet. Det finns mycket att vara arg på och förhoppningsvis sinar inte inspirationen framåt.
Återväxten på den svenska punkscenen är det absolut inget fel på och Borgerlig Begravning fyller en viktig funktion i att inspirera den yngre generationen, utöver att dom ger oss som är lite äldre grym musik. En platta som helt klart kommer ligga topp 10 när det svenska punkåret 2022 ska summeras.
