Crescendo – Crescendo

Crescendo är en ny bekantskap för mig som jag har inte stött på tidigare, trots att dom har ett album i ryggen. Så det var ganska fri från förväntningar som jag började spela den här EPn första gången, när jag väl hittade den på streamingtjänsten, bandnamnet är inte direkt unikt vid en sökning.

Det börjar ganska lugnt med tungt distade gitarrer, sen bygger det på med en gitarrslinga som gör mig hoppfull, och sen följs det av fullt ös musikmässigt i en ganska klassisk trallpunk-stil, men det känns också lite skatepunkigt (låt oss inte gå in djupare på skillnaden mellan dom två). Stilmässigt håller det sig där på resten av låtarna på EPn. Check på soundet, det går hem hos mig, så jag börjar fokusera mer på texterna.

Och textmässigt håller det ihop bra också. Det är ganska allvarliga ämnen som avhandlas ovanpå den mer lättsamma musiken. Att handskas med närståendes bortgång, sex och materialism, att hitta sig själv, racism och våldtäkt, det är ganska tunga ämnen som tas upp. Men det är absolut inget fel på det, tvärtom, det ger en bra kontrast till den tralliga musiken, och det är bra skrivet hela vägen. Det finns faktiskt inga låtar på EPn som jag känner att jag vill hoppa över vid genomlyssningarna, vilket betyder att det är bra lägstanivå rakt igenom.

Det låter precis lagom DIY-igt och Crescendo har en energi som jag faller för, vilket i kombination med texterna och den melodiska känslan borgar för en härlig lyssning. Lite av en överraskning så här på starten av året vilket jag verkligen gillar. Gillar man snabbt spelad trall/skatepunk med seriösa texter så har man mycket att hämta här och jag tycker definitivt att man kan investera 20 minuter för en genomlyssning, med risken att man fastnar mycket längre än så.