Högexplosiv – Pastoratet

Pastoratet har nu släppt sin nya fullängdare Högexplosiv, den blott andra i ordningen sedan bandets start 2009. Det har dock blivit några EPs däremellan.

Men man får vänta lite på släppen, lite som med exempelvis Hyrda Knektar. Det här är av outgrundliga anledningar första gången jag aktivt lyssnar på Pastoratet. Bandet spelar trallpunk med ganska stora metal-inslag, lite som Kardinal Synd/Kardinalen. På sina ställen låter det också riktigt mycket som ett svensksjungande No Fun At All med hardcore-influenserna, och det är långt ifrån dåligt.

Det tog ett par lyssningar för mig att komma in i plattan, men sedan dess har den växt för varje lyssning. För Pastoratet kan skriva riktigt vassa låtar. Bandet blandar sparkar åt etablissemanget med lite mer personliga texter, och ibland bara rakt på röj. Inledande spåret Kör för fan! blir lite av ett manifest för vad som komma skall, det är fullt ös direkt. Den hårdare sidan visas också tidigt upp i (Slå mej) Gul & blå. Där tycker jag också att man hör No Fun At All-soundet tydligt, särskilt i gitarrerna, vilket får mig att smälta direkt.

Man är frestad att säga att det är gasen i botten hela vägen sen, men det finns ändå såpass tempovariation att man inte blir helt utmattad efter en genomlyssning. Blandningen av metal, hardcore, rock och punk gör mycket för att känslan att det här är ett varierat album. Känslan för melodier, som jag tycker är så viktigt, sitter hela vägen, och likaså körerna. Det är svårt att hitta något ordentligt att kritisera här, men kanske finns det ett par låtar som inte ger mig riktigt lika mycket, då främst Kl 2… och Hårda Tider, som har lite samma tema, vilket kanske förklarar varför.

Pastoratet har i Högexplosiv komponerat ett album som till 90% landar helt rätt, och dom sista 10 är mer personlig preferens. Melodierna, gitarrerna, texterna och körerna, det är så mycket som görs helt rätt här. Är jag lite färgad av att både jag och bandet är från schlätta? Jag tycker inte det, jag tror många av “kollegorna” där ute kommer lovorda det här också, och det är Pastoratet värda.