Ni Kan Sluta Snyfta Nu – Jerrys Farsa

Jerrys Farsa är tillbaka med nya albumet Ni Kan Sluta Snyfta Nu, bandets sjunde i ordningen. Har man, som jag, inte hört Jerrys Farsa så är det lite hillbilly-luffarpunk vi pratar om, skapat av Siken och Frej Rydén med vänner.

Låtarna är som små knasiga vykort om människor och livsöden i samhällets utkanter. Det finns en lite seriösare underton på sina ställen, men överlag är det här musik som kanske inte ska tas på alltför stort allvar. Vissa karaktärer kommer igen i mer än en låt, och utan att veta helt antagligen på mer än ett album också. Det för tankarna lite till Björn Rosenström, men inte med en så misogyn framtoning som i dennes tidigare alster.

Bettan som har gått igenom sjukdomar och fanskap men har lappats ihop av vården och njuter av hemtjänsten. Ingvar som ogillar högre priser och punktskatt på tobak och startar en illegal snusfabrik i källaren. Erik som äter skräpmat och målar Warhammer-figurer men är en jäkla hjälte för att han är bukis med Ulf Lundell. Och Ulla som säljer sitt kön för miljön. Det där är bara några av alla figurer och livsöden som figurerar i Jerrys Farsas universum. Som sagt, glimten i ögat men en dos samhällskritik insprängd på en hel del ställen.

Musikmässigt är det som sagt punkigt, med lite av en hillbilly-country vibe och även lite ska-känsla på sina ställen. Har man lyssnat på vad Siken har skrivit tidigare så vet man att snubben har en känsla för melodier, som tas med in i det här projektet också. Sången ligger åt det lite tillgjorda, inte så mycket att det blir direkt störande, men det beror nog mest på genren vi rör oss i här. Hade det varit “vanlig” trall hade det nog känts lite för konstlat.

Jerrys Farsa gör på Ni Kan Sluta Snyfta Nu musik som känns lite som en ventil för det där knaset som inte får plats i medlemmarnas andra projekt. Det kommer inte vinna några priser, det berör inte på något djupare plan, men vill man ha en liten paus från det politiserade så kan man absolut gå hit. Med dom livsöden som beskrivs så är det dock inte någon paus från mörker och depp, och det finns trots allt en allvarlig botten med samhällskommentarer på sina ställen.