Det Blir Som Det Blir – Attentat

Det Blir Som Det Blir är första fullängdaren från Attentat sedan Punkhjärta från 2019. Trots att Attentat är något av en institution på den svenska punkscenen, aktiva sedan 1978 och med ett antal pauser och medlemsbyten i bagaget, så var jag ganska sen på att upptäcka dom. Jag tror Unga & Många var första låten jag riktigt fastnade för, dock långt efter att albumet som den var en del av släpptes.

Det står snabbt klart att det är ett spelglatt Attentat som är på det här albumet, men titeln på albumet visar också på den fatalism som får ta plats på sina ställen. Öppningsspåret är en melodisk dänga om folks oförmåga att se hur vi förstör allt och går mot vår egen undergång, det låter definitivt som Attentat har låtit på dom senaste singlarna. Mindre Modiga Män låter som tidiga Uggla, vilket kanske bara visar hur sent jag hoppade på Attentat-tåget då det snarare kan vara tvärtom, och det finns mycket punkhistoria i Attentats sound. På Jag Älskar Dig Inte Något Mer dras tempot upp i en riktig punkdänga, som jag lyssnade på mycket när den släpptes för ett par år sen, och i Den Döende Mannen får lite ska-vibbar ta plats i refrängen. Musikaliskt är det alltid melodiskt medans tempot varierar precis lagom mycket mellan låtarna.

Textmässigt rör sig Attentat mellan politiska statements, och nästan tonårslika tongångar som i första halvan av Punkfestival, Jag Älskar Dig Inte Något Mer och Första Dagarna i Maj. Men sen finns det också låtar som visar att det här gänget har varit med ett tag, som i Que sera, sera som visar den typ av glada fatalism som man bara får efter att ha levt lite. Varför har ingen berättat om det här för mig och Ett enskilt rum på Östra sjukhuset är textmässigt i samma fåra. Den sistnämnda är säkerligen en låt om sångarens Mats allvarliga lunginflammation som gjorde att han fick sövas ner i nio veckor, på just Östra sjukhuset.

Känslan är ungefär samma som man får av Rancids platta Indestructible, det finns ett före och ett efter i textförfattandet. I Rancids fall ett brustet förhållande och i Attentats fall Mats sjukdom, som sätter sin prägel på en del av låtarna. Det, kombinerat med att Siken nog haft ett finger med i spelet på sina ställen, gör att det kanske spretar lite tematiskt, men också skapar variation och gör det kul att lyssna på plattan i sin helhet.

Det blir som det blir låter helt klart fortfarande som Attentat, och jag tror både nya och gamla fans kommer gilla det här. Själv är jag lite ledsen över att Anarki i stan inte fick vara med på plattan, men det kan jag leva med när låtarna som finns med håller såpass hög kvalitet.