Kardinalens Femte – Kardinalen

Kardinalens Femte är, inte helt överraskande med tanke på namnet, Kardinalens (tidigare Kardinal Synd, jag vet knappt om dom själva bestämt sig?) femte fullängdare, och följer upp Ett Jävla Liv som släpptes som ett splitalbum ihop med Slutstation Tjernobyl förra året. Här får vi utöver bandets nya skiva även en platta där åtta andra band tolkar Kardinal Synds låtar. En rolig bonus, men jag väljer att fokusera den här recensionen på plattan med bandets egna nya låtar.

På plattans andra låt definierar Kardinalen sitt manifest som albumet, enligt låten, utgår från. Det är klasskamp och politik som är temat enligt den. Men är det verkligen det? Visst är politik och klass ett tema som går igen i en del av bandets texter. Låtar som N005HI, en peppsång till vänsterns partiledare, och Illegal Kardinal som är en kommentar på blåbrunas förhållning till invandring är definitivt av det politiska slaget.

Men, jag skulle nog säga att Kardinal Synd tittar utanför politiken på många ställen här, kanske övervägande till och med. Alltet och Intet är en låt, som jag tolkar den, om depression och att vilja ta tag i saker men inte orka. Hallå handlar om att se människor som behöver hjälp, Bomb utan krut, där Ammy Olofsson hjälper till med den äran, följer samma tema som Alltet och Intet. En av förra årets bästa låtar, Mellan Ge Upp Och Förtvivlan, får också en plats här, och passar temat med sin text om att saker ibland går misstänksamt bra, och att ha tanken att det kommer skita sig. Säg att det ordnar sig och Vi vet imorgon följer samma linje.

Gemensamt för låtarna, oavsett tema på texten, är att det genomgående är mycket bra textförfattning, bitvis med finurliga formuleringar likt kollegorna i Björnarna, men också rakt på och rättframt där det behövs. Musikmässigt går det att höra en hel del DLK när bandet är på sitt spelgladaste humör, som i Mellan Ge Upp och Förtvivlan och Illegal Kardinal. Det jag gillar med Kardinalen är att det aldrig blir tråkigt att lyssna, och dom är bra på att blanda influenser och växla tempo vilket gör att låtarna inte blir alltför förutsägbara, vilket gläder.

Jag tror verkligen inte att Kardinalens Femte kommer göra något fan av svensk punk besviken. Det är välskrivet, tematiskt varierat, melodiskt och alltid välspelat. Att få med en platta med tolkningar framförda av oerhört kompetenta kollegor blir bara en bonus och ytterligare ett argument till att ha den här plattan i samlingen. En riktigt bra fortsättning på det svenska punkåret.