Måndagsexemplar – Planet Trash

Måndagsexemplar är nya fullängdaren från Planet Trash, deras andra i ordningen. Trots det har bandet spelat till och från ända sedan 1994, så det är långt ifrån några duvungar vi pratar om. Trots det har dom under alla dessa år undgått mig, fram tills nu.

Jag var lite rädd, enbart baserat på bandnamnet, att det här skulle vara lite för hårt för min smak. Men det visar sig snabbt att den fördomen var felaktig. Man kan höra lite skatepunkvibbar från ’94 i introt till Allt är förbi, innan bandet öser igång med sin punkrock/trallpunk, och blandar upp med lite hardcore-inspiration på sina ställen över plattans gång. Visst är det tempo och ös, men det finns melodi så det räcker till. Det är rättfram punkrock med en ganska bra känsla för melodier.

Texterna sitter där dom ska också, ofta samhällskritiska men ibland också vända inåt. Under någon av lyssningarna var jag ute och gick med barnvagnen, ser en liten fot på min sovande dotter sticka ut utanför solskyddet, och då slår låtar som Vansinnet, Berätta inte för nån och Våld och värme lite hårdare. Plötsligt finns det någon annan att tänka på och relatera till, som förtjänar en bättre framtid än den vi går mot.

Planet Trash känns också som ett av dom där banden som bara skriver en låt om dom verkligen har ett ämne och/eller ett budskap som dom vill få ut. Det behöver nödvändigtvis inte vara samhällskritiskt eller politiskt, utan kan också ligga mer på det personliga planet, såsom i Tragedi och Smäller. Inspirationen verkar verkligen ha funnits på plats dom senaste åren, plattan har hela 16 låtar, och det är tur att bandet lyckas variera tempot en aning under plattans knappa trekvart, för annars hade det nog blivit enformigt.

Det som dock slår mig lite efter att ha lyssnat på plattan regelbundet några dagar är att det inte är någon låt som riktigt sätter sig och stannar kvar i huvudet under längre tid. Det är kvalitet och jag gillar det när jag lyssnar, men det sätter sig som sagt inte riktigt. Det behöver inte vara dåligt, alla band behöver inte skriva musik som är catchy på det sättet. Soundet kanske inte heller är unikt, jag skulle nog ha svårt att om två år plocka ut bandet från en lineup med liknande kollegor på scenen. Trots det har Planet Trash fyllt Måndagsexemplar med kvalitetslåtar som verkligen vill säga något, och textförfattandet håller bra klass rakt igenom. Helt klart värt att lyssna på om jag gillar genren, och jag tycker dom borde få lite mer uppmärksamhet än vad som verkar vara fallet hittills.