Muren – Vrid Upp

Muren är den senaste fullängdaren från rockarna i bandet Vrid Upp Jag har inte hört något av det här bandet tidigare så jag gick in utan några förväntningar, jag misstänkte att det skulle röra sig om punkblandad rock då skivbolaget det ges ut på är Bollmora Rekords. Vid en sökning på bandet så halkade jag in på plattans sida på Bengans skivbutik, och mina ögon föll på “Andra har köpt” i webbutiken. Där var det fullt av Gyllene Tider. Och efter att ha lyssnat på Muren så kan jag nog förstå lite varför.

För det är ganska lite punk här faktiskt. Förvånansvärt lite punk. Det befinner sig i rockterritorium, men plockar in mycket mer från pop än punk. Och Gyllene Tider är inte en så tokig jämförelse, på sina ställen för det tankarna dit. Rocken märks mest i texterna, som känns tillbakablickande på ett ganska hårt och inte alltid otrassligt liv. Det är i grunden ganska deppigt, men får en lite mer positiv vibe av musiken. Det är ganska långt från vad jag lyssnar på till vardags, men jag är alltid öppen för nya musikupplevelser.

Och det är en ganska laid back och avslappnad rytm man omsluts av. Det känns mjukt och behagligt och inte vasst och skramligt vilket jag hade väntat mig. Mycket tack vare en bra produktion och Dan Lagerstedts röst. Låtarna är inspelade vid olika tillfällen och i olika studios, men jag tycker inte att det märks i slutändan, producenten Staffan Karlsson har gjort ett bra jobb med att få inspelningarna att låta homogent rakt igenom.

Gillar man rock som flörtar lite med popen så har man en del att hämta här, det finns några låtar som träffar helt rätt i känslan man vill ha i det gränslandet. Som i den melankoliska 11e Timmen, den Bagarmossen-nostalgiska Muren och den alkoholdränkta Tomma Glas. Det är första halvan av plattan som engagerar mig mest, men sen hade det nog behövts några tempoväxlingar för att få det att bränna till igen. Det är långt ifrån dåligt, men jag tycks inte riktigt med musikmässigt i senare halvan. Glittrar och Doktorn blir lite anonyma, och För Kärleken blir lite för mjäkig för min smak.

Det är ingen tvekan om att Dan kan skriva rocktexter och musik som huserar i skymningslandet där den ljusa poppen möter den lite mörkare rocken. Bandets föregående släpp lutade mycket mer åt ren rock, men jag tycker dom känns mognare på den här plattan, framförallt textmässigt. Dom som gillade föregående släpp kanske blir lite överraskade över riktningen Vrid Upp tar på Muren, men när den initiala överraskningen har lagt sig så kommer man nog ändå landa på ett bra sätt i den.

Som sagt, Muren med Vrid Upp kanske inte är helt min stil, men det finns ändå låtar här som träffar rätt i känslan med rocktexterna som blandas med den popinspirerade musiken. Bra skrivet och välspelad, men blir lite anonymt på sina ställen och engagerar inte fullt ut hela tiden, men lämnar ändå med en överlag positiv känsla.