Parasit – Borgerlig Begravning
Parasit är det andra albumet från Uppsalas Borgerlig Begravning, och följer på Gör vad du vill som släpptes 2022. Jag avundas inte pressen som det är att följa upp ett så väl mottaget debutalbum, särskilt när bandets medlemmar är i en ålder då det är mycket annat som ska ta fokus också.
Plattan inleds med Sviken, som låter så mycket Bad Religion och No Fun At All att jag undrar om bandet har lagt om sitt sound lite. Det står dock klart från andra låten och framåt att bandet fortsätter sin blandning av det mer melodiska med det lite hårdare. Dag för dag går inte lika långt mot pop-hållet som Gatulopp mot döden gjorde på förra plattan, men är bland det mest melodiska på det här albumet.
Bandet rör sig som tidigare mellan den mer melodiska punken i låtar som just Dag för dag, Inatt och Våran sång och den råare punken i låtar som Känn dig rädd, Narcissisten och KD. Alla dessa visar att bandet inte är rädda för att använda hela punkskalan, och också bemästrar det. Jag lutar ju generellt mot det mer melodiska i min musiksmak, så de sistnämnda låtarna är inte favoriterna på plattan, men gör att albumet blir varierat både i stil och tempo.
Textmässigt har bandet tagit ett steg framåt tycker jag. Jag kunde tycka att första plattan ibland blev lite repetitiv då man använde samma vers flera gånger, det tycker jag inte man gör lika mycket här. Parasit är min favorit textmässigt, just för att den vågar ta ett lite mer personligt grepp på temat, och säga att vissa samhällsstrukturer alltid riskerar att påverka en om man inte är medveten. Det är inte bara att machonormer och patriarkatet är skit, utan är lite smartare skrivet. Låtarna är överlag också härligt punkigt korta, ofta runt två minuter, men det är ändå inget som känns rumphugget, utan mer att man får lust att lyssna en gång till.
Det jag saknar lite är dynamiken som första plattan ofta hade när man använde Julian lite mer aktivt som en motsats till Eddies lite mer sansade vokala leverans. Rösten hos den tidigare har nog förändrats en del, vilket främst hörs i Narcissisten, men adderar fortfarande ett råare lager när den används. Jämfört med första plattan tycker jag att denna håller en mer jämn hög nivå, även om Gör vad du vill hade ett par låtar som satte sig hos mig lite hårdare än vad någon låt här gör. Däremot finns det knappt någon låt som jag känner är överflödig på det här albumet, förutom Sportdryck som jag tycker känns som lite utfyllnad.
Jag tycker att det med Parasit är dags att släppa grejen med att Borgerlig Begravning är Sveriges yngsta punkband, dom har etablerat sig som ett av Sveriges bästa punkband nu.
