Recension: Bombers Tröst – Slutstation Tjernobyl

Bombers Tröst är Umeå-bandets Slutstation Tjernobyls senaste EP, som släpps som ena halvan av ett album tillsammans med Kardinal Synd den 10:e juni. Bandet bildades 1993 men har av randiga och rutiga skäl inte släppt jättemycket material sedan starten. Denna EP är första släppet sedan plattan Ge Mig Mandat som kom ut 2014.

Inför den här skivan har två digitala släpp gjorts i form av låtarna Gammal Och Bitter samt Ris Och Ros, och dessa två är dom första låtarna på EPn. Gammal Och Bitter är enligt mig en av topp fem svenska punk-låtar som kom ut 2021. Väldigt välskriven och klämmer in oerhört mycket kort och koncis samhällskritik i sättet som texten är skriven. Låten är också välspelad och melodisk och visar på ett helt annat självförtroende än vad jag tycker mig ha hört från det här bandet tidigare.

Detta fortsätter i Ris Och Ros, en låt om våld i nära relationer som verkligen griper tag och inte släpper förrän EKG:n tonar ut i slutet av låten. Välskrivet och moget utan att tappa melodierna. Titelspåret Bombers Tröst handlar om krig och urskiljningslöst bombande av andra länder, en allvarlig text men som levereras med melodi och spelglädje. Tyvärr väldigt aktuell just nu, om än med en annan nation än den union som nämns i låten. I mina öron tre riktigt starka låtar som inleder plattan, och att även den första tidigare osläppta låten är grym gör mig glad för jag var nervös över att man hade hört det bästa i dom digitala släppen, vilket inte alls är fallet.

Drömfabriken är låten som tar sig an arbetar-temat, kanske inget unikt textmässigt men ändå välskrivet och välspelat. Enda invändningen här är att sången låter lite mer ansträngd än i dom andra låtarna, kanske ligger det någon oktav högre än vad som sångmässigt är bekvämt. Hälsans Segertrofé är i mitt tycke den svagaste låten här, kanske på grund av att den bryter tonen på EP:n lite med sin lite mindre seriösa text om uppskjuten självförbättring. Musikaliskt är det trots det inget fel på låten, men det är lite mer ölhävar-refräng än på dom andra låtarna, vilket det inte är något fel på men känns lite malplacerat här tyvärr. Sista låten är Slutstations cover på Kardinal Synds Liten Lilja som i den här tappningen blir tyngre, hårdare och får ett metal-skimmer över sig musikaliskt. Trots att den är skriven av ett annat band så passar den in på skivan och är ett bra avslut på en mycket stark EP.

Jag tycker att bandet visar på en bra utveckling och mognad i sitt sound och sitt låtskrivande här. Det är absolut i mitt tycke det bästa som dom har släppt, bra skrivet och bra spelat i stort sett rakt igenom. Jag är glad när band tillåts göra färre låtar och släppa ihop med andra band, det tenderar att bli väldigt lite utfyllnad på det sättet och den här skivan är ett exempel på det. Slutstation Tjernobyls halva är bland det bästa jag har hört från ett svenskt punkband hittills i år.