Recension: Ett Jävla Liv – Kardinal Synd

Ett Jävla Liv är Umeå-bandet Kardinal Synds del av plattan som släpps ihop med stadskamraterna Slutstation Tjernobyl. Bandet spelar trallpunk, ibland åt det lite råare hållet, men utan att för den skull tumma för mycket på melodierna. Texterna är ofta, men inte tvunget, politiska, men det avhandlas också en del andra ämnen på de fem egna alstren på plattan.

Jag ska erkänna att det tog mig ett tag att komma till Kardinals sida av det här släppet, Slutstations låtar gick rakt in i min vedbod och stannade där ett bra tag. Men när jag väl började lyssna på Kardinals låtar så växte dom sakta men säkert på mig. Låtarna är melodiska och catchy, men det var någonting som gjorde att det tog ett par extra lyssningar för att dom verkligen skulle sätta sig. Men med det sagt, det är en samling riktigt bra låtar som levereras här.

Det öppnar lugnt i Slutstation innan det bränner loss lite mer och vi får en pandemi-doftande dänga i en låt med bra drag i verserna och ett relativt lugnare tempo i refrängerna. Vem visste att det skulle skrivas punk-låtar om pandemier för tre år sen, låt hoppas det dröjer minst hundra till nästa. I låten Ett Jävla Liv, gästas bandet av Coca Carolas Curre Sandgren på sången i vad som är den mest melodiska och catchy låten på skivan. Lite blås instrument i introt som kommer tillbaka på ett fåtal ställen i låten, men det hade gärna fått ta ännu mer plats, jag tycker det adderar en extra dimension och hade platsat bra om det hade fått ta ännu lite mer utrymme. Välskrivet politiskt text som utvecklas på ett bra sätt genom hela låten, fint att höra en låt där även refrängen ändras genom låtens gång.

Gästerna fortsätter komma på besök i Miljöhysteri där Mimikrys Hjalle Östman hjälper till. En välskriven låt om apatin, vi vuxna främst, befinner oss i i förhållande till det som behöver göras för att rädda planeten. Livsbyte är en låt om exakt ljust det, att byta liv när allt är ganska mycket skit, något många säkert kan känna igen sig i från dom senaste åren med allt vad dom inneburit. Bonni Pontén från Asta gästar med den äran här. Rikare Än Få är en melodiskt låt om att det finns viktigare saker än pengar och rikedom i form av relationer till andra människor. Plattan stänger med Kardinals tolkning av Slutstations God Läskeblask, tyvärr kanske den svagaste låten på skivan, välspelad och catchy men textmässigt når den inte riktigt upp till dom andra låtarna och det kanske hade gått att välja en annan låt att göra en cover på.

Allt som allt är dock en knippe riktigt starka låtar vi får ta del av från Kardinalerna. Det är hög lägstanivå på låtarna och det är både välspelat och välskrivet rakt igenom med några välrenommerade gäster från den svenska punk-scenen. Relativt bra blandning av ämnen som avhandlas och låtarna är tillräckligt olika i sin uppbyggnad och utförande för att inte smälta in i varandra.

Jag gillade Slutstations del av skivan också, och allt som allt så är det 10 riktigt starka låtar, med ett par som kanske inte är riktigt lika starka som resten. Men ett oerhört starkt släpp och en skiva som borde finnas i allas samlingar. Cred till Second Class Kids som sin vana trogen skickar med en cd i vinylen.