Recension: URSÄKTA RÖRAN (VOL 4) – VAR GOD RÖJ! – Grönpeppar Records
Grönpeppar Records har släppt en ny volym i sin samlingsserie Ursäka Röran, den fjärde i ordningen. Totalt har Grönpeppar haft med över 50 band på sina samlingar, men jag ska direkt säga att det här är den första för mig som jag aktivt har lyssnat igenom.
Det är alltid svårt att skriva om samlingsplattor eftersom dom ofta innehåller väldigt olika typer av band från flera olika subgenres, och ofta mer får ses som en plattform för skivbolaget att visa upp sitt stall med både nya och etablerade artister. Jag kommer ge min syn på dom individuella låtarna, lite kort om mina första intryck efter att ha lyssnat på låtarna tre-fyra gånger, så det är mycket min initiala magkänsla av låtarna jag beskriver här. Man kan tycka det är taskigt att döma artister och låtar enbart efter såpass få genomlyssningar, så ta det här för vad det är, en liten genomgång av vad man kan förvänta sig från låtarna, kanske ifall man vill hoppa in på Bandcamp och köpa individuella låtar istället för hela plattan.
- Mimikry – Tiotusen Hundar: Mimikry behöver väl ingen presentation, det mest rutinerade bandet på den här samlingen. Det låter som Mimikry brukar låta, snabbt och välskrivet. Ganska argt den här gången.
- Left Hand Black – Holding Deaths Hand: Horrorpunk från Hönö. Mest horror textmässigt, musikaliskt är det punk’n’roll som gäller. Låter lite Accidents och Boogie Hammer blandat med the Bones över just den här låten. Favoriten på plattan för mig, riktigt bra sväng och så kort att man får köra den på repeat minst tre gånger.
- Röd Revolver – Hatar Er: Punkrock från Småland, straight-forward lite lagom argt men fortfarande ganska melodisk punk med kvinnlig vokalist. Simpel refräng som sätter sig, textmässigt stabilt i verserna.
- Dahl & Volentärerna – Arbetsnarkomanen: Här är det lite grovt och hest, låter lite som en mycket mer punkig Eddie Meduza i verserna (med bättre textförfattning, bitvis fyndig text här). Refrängen är klassiska gängvokaler som är medryckande.
- Headons – Försvinn: Rockigt och medryckande i refrängen, verserna är klipp som tagits från radio/tv, från diverse politiska figurer, exempelvis Åkesson. Roligt upplägg och en bra låt, sparkar åt höger på klassiskt manér.
- Gasp – Lose It: Djupt rotat i rocken, låter som ett argt Sahara Hotnights. Bra melodisk känsla trots den relativa råheten. Kul att höra att det är så många band frontat av kvinnor på samlingen.
- Herr Gårman – En Vän: Raspig skåne-punk, lite mer mellantempo, relativt sett. Lite vemodigt textmässigt men lätt att relatera till. Musikaliskt medryckande och bra författat.
- Onsdag – En Låt Till Anne Rule: Nu blir det akustiskt från Göteborg och ett tempomässigt andrum. Textmässigt helt okej, vissa kommer säkert kunna relatera bra till det här. Känns väldigt DIY på ett härligt sätt (låten är också inspelad “hemma”).
- Depraverad – Rebell Rebell: Dags för lite baktakter från Eskilstuna, har också lite progg-känsla (säger jag som att jag hade koll på den genren, ta det som min fördom om hur proggen ibland lät), bra text om att växa upp och glömma sina ideal och den rebelliska attityden och att cyniskt tycka punken var bättre förr, det vill säga ’77.
- Projekt Mistits – Hur Svårt Ska Det Va: Stökig och taktfast garage-punk. Jag saknar kanske lite tryck i sången och den täcks lite av resten av mixen, hade kunnat lyftas fram lite för att öka attityden och matcha musiken bättre. Bra fundament dock.
- Rawheads – 25 Skott: Hardcore/råpunk, snabbt och argt, inte supermelodiskt. Råpunken är inte riktigt min stil och jag har lite svårt att ta till mig den. Men dom verkar kunna sin grej och det blir en bra dynamik när det växlar vokalister (kvinnlig och manlig) genom låten.
- Karantän – I Vårat Hus: Snabbt och stökigt, ganska bra textmässigt, med lite bättre produktion hade nog det melodiska i gruppens låtskrivning kommit fram bättre, blir lite murrigt nu. Men finns definitivt potential här, även om det textmässigt blir lite repetitivt och hade kunnat kortats ner en halv minut.
- Paradigmer – Ljugarbänken: Band från Lindesberg/Köping som drar åt det hårdare, råare och argare hållet. Finns dock en del melodisk känsla här som jag gillar.
Grönpeppar Records kanske inte har dom största och mest etablerade banden på den svenska punk-scenen i sitt stall, men det är ett bolag som lyfter band tidigt i sina karriärer vilket jag tycker är oerhört viktigt. Den här samlingsplattan visar att det finns en återväxt på scenen och att det finns hungriga band där ute som kör sin grej utan att be om ursäkt för sig.
Det kanske inte är den bästa samlingsplattan från ett skivbolag jag har hört det senaste (sneglar mot SCKs senaste samling) , men det är trots det en viktig skiva, och samlingsserie, som skapar ett utrymme för dom mindre banden att hitta sin publik där ute. Bra variation på dom musikaliska stilarna här, alla som gillar punk kan nog hitta åtminstone en låt/grupp som tilltalar dom. Den här typen av samlingsplattor är perfekta tillfällen för lyssnaren att hitta nya band att kolla upp, hela mitt punkintresse accelererade genom en Cheap Shots-samling exempelvis.
