Recension: Samlad värk – Trubbel

Göteborgarna i Trubbel har gjort det lätt för oss genom att samla all sin utgivna musik på ett samlingsalbum, samtidigt som dom bjuder på lite nya låtar och demos. Bandet har släppt en del EPs under 10-talet men aldrig samlat till ett “riktigt” fullängdsalbum. Här får vi alla EPs, singlar, låtar från Split:ar och låtar som inte funnits på streamingtjänster tidigare. Det här kommer definitivt vara en fysisk release som fans av bandet vill ha i samlingen när den kommer ut.

Trubbel spelar snabbt, lite skramligt men med en bra känsla för melodier i vad som först kan låta lite som ett kaos, men när lyssnar ordentligt så finns det en bra känsla för melodier där. Sångaren Steffe har en härlig röst som alltid ligger på gränsen till lite skrikig men aldrig går över den gränsen så att det blir enerverande, det finns en liten heshet som slipar av kanterna och det blir istället härligt punkigt och det passar oerhört bra ihop med bandets musik.

Jag kommer inte fokusera så mycket på dom låtar som redan går att hitta på exempelvis Spotify, utan istället fokusera mer på den andra halvan av den här samlingen, där vi hittar låtarna som inte har givits ut tidigare. Bandet har gjort det lätt för oss och samlat dom i en Spotify-spellista för den som är intresserad av dessa. Men bara att hitta låtar som Här kommer trubbel, Gamla hundar, Sibirien, Inget har hänt sen sjuttiosju och Du känner la mig på samma album är bara underbart. När jag räknar upp låtarna så märker jag att EP:n Snestegsvalsen inte riktigt var min favorit i och med att jag inte riktigt tyckte att någon låt där verkligen stack ut för mig, även om det var stabilt punk-hantverk.

Jag börjar bli van och Ättestupa är låtar som helt och hållet låter Trubbel, även om den senare nästan har en underliggande melodi som är som tagen från horrorpunk-genren. En simpel man är melodisk och välskriven, med ett lite lugnare tempo (för att vara Trubbel). Timmen e slagen är också en stabil punkdänga, med en ganska klassisk arbetar-text.

Kall sommar har en bra underliggande melodi och en text som många säkert kan känna igen sig i och Absolut noll fortsätter på samma sätt, välskrivet, musikaliskt bra och med en grym energi. Tack för visat intresse är mer av samma, stabil punk, med en bra energi som man vid det här laget känner igen sig. Albumet stänger med en liten hyllning till Göteborg i Vi syns i Göteborg. Som boende i Stockholm tar jag inte alla referenser, men det känns som en bra closer för den här skivan. Stökigt och stojigt, och det bjuds till och med på ett litet gitarrsolo i en brygga, något som inte alltid brukar hinnas med i bandets korta och snabba låtar. Låten riskerar dock att bli lite repetitiv mot slutet.

Det är kul att ha fått hela produktionen från bandet samlat på ett ställe, det finns några riktigt bra höjdpunkter på den här skivan. Kan det bli för mycket att lyssna på 27 låtar med Trubbel i sträck? Kanske faktiskt, det är ett jäkla drag rakt igenom såklart, och enda ordentliga vilan kommer i låten Du känner la mig. Det blir en annan känsla än när man får låtarna i EP-formen där det mer blir åka av i fyra låtar innan det är slut. Å andra sidan är det ju ingen som tvingar dig, eller mig, att lyssna på allt rakt igenom. Kommer det en vinyl så kommer det bli en bra naturlig uppdelning på den.

Definitivt en skiva som fansen bör och kommer kolla upp för det nya materialet, och som gör det lättare för nya lyssnare att kolla upp bandet, även om jag kanske inte skulle rekommendera en rak genomlyssning alla gånger. Men i rätt portioner är det grymt.