Soppa på spik – Skumdum

Soppa på spik är något av en comeback från Skumdum, som inte har släppt musik på svenska på typ 20 år. Bandet har dock en gedigen samling album i ryggsäcken, men då främst på engelska dom senare åren.

Ingen har väl heller missat att det här är Stryparn i Lastkajs andra projekt, vilket såklart direkt märks på den distinkta sångrösten. Och är man sångare i två olika projekt så finns ju risken att dom tenderar att låta lite samma till slut. Nu har dock Lastkaj alltmer breddat vem som ansvarar för sången så att hela bandet delar på det, och Skumdums musikaliska stil skiljer sig tillräckligt mycket för att det ändå ska kännas som ett eget band. Det är fortfarande trallpunk, men Skumdum hämtar lite mer inspiration från skatepunken.

Skumdum har aldrig skyggat från politiskt innehåll, och EPns intro är ett manifest som sätter tonen till viss del. Det är dock inte hela tiden rakt av politiskt, det finns ett personligt avstamp i vissa av låtarna, främst i Anstalt och Bubblan, vilket gör det till mer än bara en politisk kamp. I Rätt riktning får Pierre sällskap av Sardo Numspas sångare, och i Soppa på spik, den mest politiska låten, hjälper Bulten till i kören. Det är rakt igenom välskrivet, på ett sätt so man väl kan förvänta sig. Det märks att Skumdum har blivit lite äldre, lite visare, och kanske ännu lite mer vemodiga. Men kampviljan har inte slocknat, tvärtom.

Det är heller inte inte gasen i botten på alla spår. Avslutande spåret Bubblan växlar ner lite i känsla. Instrumentalt är det fortfarande snabbt, men sången växlar till halvtakt i refrängen vilket bidrar till den lite lugnare känslan. Melodin behålls också i alla låtarna, som alla har sin distinkta stil och flyter inte ihop.

Jag har inte lyssnat mycket på Skumdum tidigare, men Soppa på spik är en övertygande EP av ett gäng veteraner i sammanhanget. Melodiskt och välskrivet, precis som jag vill ha det.