Svea Rikes Hjärtinfarkt – ZtereoTypernA
Svea Rikes Hjärtinfarkt är debutalbumet från ZtereoTypernA och släpps på Grönpeppar Records. Albumet följer på några digitala singlar som släpptes förra året.
Plattan dras igång i högt tempo med en låt om hemstaden Örebro, och beskriver det kanske något tradiga livet i en mindre stad. Jag som är uppväxt på landet på schlätta har svårt att känna medlidande, Örebro är ju en stor stad och man ska vara glad att man har barer att ta sig till överhuvudtaget. Men jag kan förstå längtan bort. Så man bäddar är en hård och rak smäll i ansiktet på folk som inte tar ansvar för sina handlingar och Ät spott är också en snabb och arg dänga.
Sen kommer min favoritdel av skivan där texterna ofta prickar rätt och variationen och lekfullhet får ta full plats. Identitet som kommenterar det materialistiska samhället är en välskriven låt, Leverpastej breder på med illaluktande könsorgan och Inte pop… är ett ukulele-brake som jag faller för på grund av melodin. Knarkaren på väster inleds med Vandraren-vibbar men brakar loss i (delvis) en kommentar om dom sociala strukturernas misslyckande. I den låten tycker jag dock samhällskritiken hade kunnat få ta större plats, verserna känns lite mer anti-drog. Dagens ungdom toppar som plattans bästa låt med sitt skatepunk-osande sound och text om att vara ung. Trion med låtar som avslutar, även om Ät en snigel kanske knappt ska räknas som en låt, håller i mina öron inte riktigt samma klass, även om energin och lekfullheten består.
Musikaliskt är det ofta fullt ös men det bryts också upp och varieras så att jag inte tappar intresse eller fokus förrän lite på slutet. De två vokalisterna har väldigt olika röster vilket nyttjas ganska effektivt i låtarna. Eventuellt gränsar det till lite tillgjort ibland vad gäller dom vokala insatserna, men det blir inte så illa att det stör. Produktionen är skramlig och inte helt top notch vilket är precis som det ska vara.
Svea Rikes Hjärtinfarkt är en överraskande trevlig upplevelse från ZtereoTypernA, ett band som inte tar sig själva på för stort allvar och det märks att dom tycker det är roligt att spela punk. Bandet vågar verkligen leka med formatet lite, och den ungdomliga energin är påtaglig. Varje låt kanske inte är klockren men det finns en handfull låtar som jag går igång på i plattans mitt. Jag hoppas vi får höra mer från det här gänget i framtiden.
