Världen Är Min Pissoar – Vintertid

Vintertids senaste EP Världen Är Min Pissoar släpps på Second Class Kids Records och kan, vilket hörs både på bandnamn och titeln på EPn, beskrivas som tematiskt mörk och rättfram punk på svenska. För mörkt är det, nåt så in i helvete. Och då menar jag inte exempelvis horropunk-mörkt, det är här vardagsmörkt. Hade det här varit Netflix så hade släppet kommit med triggervarningar.

Det är rak och hård punk som bjuds på EPns 5 låtar. Det mörkare temat ges uttryck i låtar som Barriär med sitt självmordstema, En usel affär om ett trasigt livsöde och Världen är min pissoar med sin något nedslående syn på vardagslivet och samhället vi lever i. En gnutta ljus kan anas i Droppe i havet om att görs sig fri och hitta sin egen väg i det lilla man kan påverka, vilket blir en välkommen slutlåt efter dom andra spåren. Det är välskrivna texter, tidlösa trots att de beskriver samtiden, och även om det inte är en alltför upplyftande bild som målas upp så är det underlag för igenkänning och helt säkert texter som kan beröra många, också oavsett politisk tillhörighet.

Musikmässigt är det relativt hårt och snabbt gitarrmangel men som ändå bjuder på en hel del melodi. Det är snabbt och rättframt, men det passar också texterna bra då ljudmattan som erbjuds drar år det mörkare hållet och det blir aldrig ljust och skrikigt och produktionen är inte i vägen för låtarna.

Vill man ha lite upplyftande trallpunk såhär när hösten och mörkret börjar leta sig in så kanske man inte ska vända sig till just den här EPn. Men vill man ha välskriven och välspelad punk med ett allvar och tyngd så kommer man hitta rätt i Vintertids musik. Jag kollar upp deras Om-sektion på FB, den lyder “Livet, pojkar – kyla och smärta. Lögner och svek och svammel. Motvind, snö upp till knäna och något som saknas i leendet”, en mycket passande beskrivning av vad Vintertid vill få fram i sin musik. Och det lyckas man med på Världen är min pissoar.