Vi är lyckligt lottade som har så mycket att förlora – Tigerhjärta
Tigerhjärta är ett nytt projekt med Lastkajs Kapten Grå och Micke från Kill The Kong i spetsen, tillsammans med musikanter från Världen Brinner och Neverstore. Personligen hade jag inte en aning om att bandet existerade förrän det helt plötsligt kom en digital EP med fem spår. Det är alltid spännande att börja lyssna på något helt nytt utan att ha hört något innan, och därför också helt utan förväntningar.
Det som Tigerhjärta serverar på Vi är lyckligt lottade som har så mycket att förlora är en typ av indie-pop/rock med ett punkfilter över. Jag får direkt någon association som jag inte kan placera när jag hör Kapten Grås röst, den känns poppig, samtidigt som musiken på inledande Djävulsbarn andas trallpunk och rock. Men det blir snabbt tydligt att Tigerhjärta inte är trall, även om det finns lite i DNA:t så blandas det som sagt med pop och rock. Om ett band som Gaslight Anthem är punk med Americana i sina gener så är Tigerhjärta punk med den svenska vis och pop-traditionen i blodet.
Tempot i låtarna varieras när man kommer en bit in på EPn. Framförallt på Obducenten och på Skicka inga hjärtan dras tempot ner lite. Men så helt plötsligt i en låt kommer en brygga som flörtar med hardcore, lite metal någonstans, eller en sektion där som känns som att trummorna på något sätt ökar och ökar tempot, utan att tempot egentligen inte förändras. Lite som i filmen Dunkirk med sitt användande av Shepard tones.
Men för mig är nog inte musiken det starkaste på EPn, det är texterna. Tillbakablickande berättelser om tonårsvänskap och tonårskärlek. Inte nödvändigtvis nostalgiskt vilket är uppfriskande, men med en dos av det svenska vemodet. Mer som berättande betraktelser och funderingar av någon som kommit upp en bit i åldern. Välskrivet, även om bandet ibland fastnar lite väl hårt på en välfunnen formulering som upprepas i refrängen. Det är oftast verserna som tilltalar mig mest, men musiken ackompanjerar texterna på ett riktigt bra sätt.
Vi är lyckligt lottade som har så mycket att förlora med Tigerhjärta är en trevlig liten överraskning som definitivt kommer tilltala fler än mig. Kanske är det en EP att sätta på när man vill visa en icke punk- eller rockvigd person vad dessa genres också kan vara. Men allra bäst är nog att skita i att försöka placera det i ett fack och bara lyssna.