Stäng Truten Borgarunge – Staf

Stäng Truten Borgarunge är debutalbumet från Partille-bandet Staf. Bandet släppte sin första singel 2021 och har sedan dess släppt ett antal singlar inför den här debuten.

Öppningsspåret Stäng truten borgarunge blandar in ganska mycket rock, lite The Hives inspirerat, i musiken, medans texten är ganska klassisk svensk trallpunk. Detsamma gäller klasskommentaren i Ett vanligt land. Men sen börjar det hända något annat. I Jag är synd vrider Staf upp The Clash-influenserna ordentligt, drar ner på tempot och levererar en gungig och suggestiv låt, skriven ur syndens synvinkel, som enligt mig är en av plattans bästa. Sen kommer pop-inspirationen fram i den riktigt catchiga pro-abort låten MSB (Mörda små barn).

Och det fortsätter i samma anda. Tempoväxlingar, en vägran att definieras av en genre och svängar som tas ut ganska rejält. Innan du tar mitt välbehag känns som en blandning av Stenström och Håll mitt hjärta med Björn Skifs. Lite samma stuk som Jag är synd och jag gillar det verkligen. Låten Men det är skönt fortsätter bandets egna typ av punk, och plattan avslutas med albumet lugnaste låt, där jag får en känsla av Hellström blandat med Righteous Child av Blacklist Royals. Överlag faller jag mest för låtarna i mellantempo, där texterna går ifrån dom mer generiska trallpunks-ämnena.

Sången är på gränsen till lite spelat sprucken men landar alltid på rätt sidan av den gränsen. Den passar också väldigt bra till den typ av punk som spelas, den lite mer Clash-inspirerade musiken och den typ av texter som många av låtarna har. Produktionen är också bra, den står inte i vägen och det låter bra för att vara ett debutalbum från ett mindre band.

Det finns någon enstaka sak som drar ner intrycket lite. Som att lägga ett interlude mitt i plattan. Det känns lite pajigt och jag hade nog hellre sett att man lade den funk-inspirierade Låt 9 där, om man ville ha ett litet brake mitt i plattan. Nu känns den mest som utfyllnad och drar ner seriositeten och hackar upp flytet lite. Rent låtmässigt är det annars endast Bestulen och Vi är Staf som känns lite anonyma i mina öron i jämförelse med dom andra låtarna.

Trots dom små klagomålen ovan är Stäng Truten Borgarunge en uppfriskande och övertygande debut från Staf. Bandet kan skriva låtar med influenser från flera olika håll, men jag gillar det mest när bandet går mot det suggestiva och introspektiva och där tempot dras ner lite. Det känns lite annorlunda och eget jämfört med mycket annat jag har hört i år, och det på ett bra sätt. Stäng Truten Borgarunge är en utmanare till årets debutalbum i mina öron.