Aldrig En EP – Dålig Isolering, Microlaxx, Hårdgnissel, Golvad Grävling

Aldrig En EP, som släpps av Grönpeppar Records, har en liten historia bakom sig. Danne Paulsson köpte en gitarr-rigg som använts i Asta Kask av cancersjuke Micke Blomqvist, och Danne föreslog att han skulle sälja stärkaren vidare och att intäkterna skulle användas till att stötta ny ung svensk punk. Micke Blomqvist var inte sen att nappa på förslaget, och sagt och gjort fick Martin på Grönpeppar det ärofyllda uppdraget att förvalta slantarna till en utgåva av något slag, och Aldrig En EP är resultatet.

Dom fyra medverkande banden på Aldrig En EP bjuds på 50 gratis ex av vinylen var, och dom sista 100 ex’en av upplagan säljs genom Dannes webshop Kärlek & Uppror, och 50 kronor per såld skiva av dom går direkt till Prostatacancerfonden.

Jag väljer att skriva om alla fyra bidragen i ett inlägg istället för att dela upp det på fyra olika, det är ju trots allt en vinyl vi utgår från här.

Dålig Isolering – Vad ska vi göra nu?
Dålig Isolering följer upp debuten som släpptes förra året med den här EPn. Och soundet är detsamma, rättframt, ganska argt och samhällskritiskt. Det låter fortfarande DIY-igt och ruffigt på ett härligt punkigt sätt. Textförfattandet håller fortsatt bra klass och bandet vill säga något med varje låt, inget trams i texterna här inte.

Skönhetsidealen som alla, men framförallt unga tjejer, bombarderas av i sociala medier, patriarkatet, USA och ironiskt om droger. Det jag ibland saknar hos Dålig Isolering är lite mer utbroderade refränger. I dagsläget är det allt som oftast en mening som repeteras. Effektivt för att leverera budskapet, men jag skulle vilja ha lite mer.

En EP som bygger vidare på det som bandet startade på debuten, polerar det en liten aning men behåller det gruffiga soundet. Jag tyckte att bandets första platta var lite för distad och skrikig, men det är i stort sett borta här.

Microlaxx
Jag har inte lyssnat på Microlaxx tidigare då jag har uppfattat det som att det rör sig om råpunk, vilket inte är min undergenre inom punken. Här känns det dock som att bandet lutar lite mer åt det melodiska hållet.

Första låten är bandets första låt på engelska, och jag tycker det fungerar helt okej. Lite försvenskat uttal på titelordet för att få ihop rimmet med lego, men i övrigt en medryckande låt som visar att bandet kan skriva på engelska när inspirationen faller på.

Hellre Full och Matförgiftning är punk när punken inte tar sig själv på för stort allvar, framförallt i Matförgiftning. Medryckande, men jag är i botten en person som uppskattar när låtar har ett budskap. Nassarna Kommer är lite mer åt det hållet dock, och är en kort och arg dänga om nazismen. Våga är min favoritlåt på EPn, bra driv och en bra text som har något att säga i sann punkanda.

I mina öron är det här ett steg framåt för Microlaxx, även om jag inte vet om alla kommer hålla med. Dom som gillade bandets råare stil kanske kommer tycka att något har förlorats här, men jag är inte en av dom.

Hårdgnissel
Hårdgnissel är en ny bekantskap för mig, vilket det ju ofta är när Grönpeppar presenterar musik. Punk åt det mer melodiska hållet. I Statligt Våldsmonopol vågar man dra ner tempot lite och låta texten komma fram i refrängerna, vilket jag tycker tyder på ett självförtroende i det man har författat. 30 År följer samma recept och gör mig inte besviken, lite deppig men också realistisk med ett lite hoppfullt avslut i mörkret.

Arbetsliv är en låt på ett tema som har behandlats av många kollegor i branschen tidigare. Det är därför inget nytt och kanske inte så mycket överraskningar på grund av det, men fortfarande kompetent skrivet och spelat, även om jag som en nu lite äldre person kan tycka att bandet är lite för unga för att helt bottna i texten alla gånger.

Hårdgnissel är en trevlig ny bekantskap som jag definitivt kommer hålla koll på framåt. Bra texter och musik som inte enbart handlar om att trycka gasen i botten utan innehåller lite, i mina öron, nödvändiga tempoväxlingar.

Golvad Grävling
Golvad Grävling är ytterligare en ny bekantskap. Och det är en jäkla resa man tas med på här. För här pratar vi tema EP med en historia som berättas genom texterna. Senast jag hörde det måste ha varit på Hello Rockview med Less Than Jake som ju innehöll ett seriealbum som illustrerade låtarna till en någotsånär sammanhängande historia.

Golvad Grävling tar en resa med Bippi och Boppe som har fått studiebidrag, köpt sprit för pengarna och ska på fest hos Anarki-Arne. Och självklart blir det inte alls som dom har tänkt sig.

Det känns experimentellt och det blandas friskt i de musikaliska inspirationen. Jazz, lite spoken word, högläsning och teater. Jag blir lite splittrad. Det är eget, inspirerat och knasigt. Ibland får jag dock lite känslan av ett studentprojekt från estet-avgångsklassen på gymnasiet.

Jag respekterar dock att Golvad Grävling kör sin egen grej hela vägen utan att be om ursäkt. Det framförs med ett jäkla självförtroende vilket alltid friskar upp. Det är dock inte helt och hållet min grej, det blir helt enkelt lite för knasigt och tematiskt för att jag ska gå igång på det.