Hatet – Headons

Punkarna från Halmstad i Headons har släppt en ny platta titulerad Hatet (fysisk release 6.e januari och digitalt 3:e februari). Trots att Headons har hållit på ett tag så har jag inte lyssnat jättemycket på dom innan. Titelspåret har jag hört då den har varit en digital release innan, och jag tycker den har en bra punkrock-känsla och är en välskriven låt. Men utanför den så har jag inte hört mycket, och det kanske bidrog lite till att jag överraskades lite av den här plattan.

Överraskningen består i att Headons spelar punk som ligger i gränslandet mellan Punkrock och Hardcore, lite hårdare än vad jag hade väntat mig. Låten Hatet är definitivt så långt åt punkrock-hållet man kommer med det här bandet på den här plattan, men huvuddelen av låtarna ligger mer åt det hårdare hållet i mina öron. Har man läst recensioner här tidigare så vet man att jag föredrar min punk lite mer åt det melodiska hållet, vilket självklart färgar vad jag tycker om den här skivan lite.

Jag märker också att humöret påverkar ganska mycket, vilket självklart ofta är fallet med musik. En lite sämre dag och man är lite arg på något så kan den här stilen passa bra. Kristdemokraterna är ute och vevar igen, på med Ebba Brun. Jobbet är skit, på med Chefsjävel eller Dö på ditt jobb. Trött på rasister och internettroll, Hatet, Faktaresistent och PK-konspiratören på hög volym. Allmänt trött på allt, på med Systemkollaps, Till slut eller Ta mig härifrån. Det finns något för i stort sett allt man kan vara förbannad på här, och det är också en relativt bra variation på tempot då man väver in lite lugnare (lugnare relativt till genren) låtar bland de mer hårda och rättframma.

Texterna i dom olika ämnena är överlag bra skrivna, om än ganska direkta i sin framtoning på sina ställen, det jobbas inte mycket med metaforer här. Men ihop med musiken så blir det slagkraftigt och effektivt. Det är också välspelat och det finns en jäkla energi här som får det att låta som att bandet är yngre än vad dom är, och mig kan man vinna över med en ösig energi så länge dom andra delarna och sitter ungefär där dom ska.

Produktionen är det inget fel på, den gör vad det ska och passar stilen. Låten PK-konspiratören klipper av mitt i av någon anledning, vilket är oturligt. Jag fick en digital förhandsversion, men andra som har skrivit om CDn säger att det kommer med en liten lapp med en ursäkt och en länk till var man kan lyssna på hela låten. Shit happens och sånt bandet får hantera på det sätt man kan inom den budget man har.

Jag var lite nervös efter jag hörde första låten på plattan då jag förväntade mig en stil mer som i låten Hatet, som i mitt tycker är den bästa låten här, men jag tycker ändå att det landar relativt bra tack vare texterna och energin. På rätt dag och vid rätt tillfälle sitter den här plattan där den ska. Gillar man sin punkrock lite hårdare och argare så kan man hitta en del att tycka om här.