Undan Kommer Ingen – Fruktansvärld

Undan Kommer Ingen är uppföljare på den självbetitlade debuten som Fruktansvärld släppte 2023. Vad jag tyckte om den plattan kan ni läsa här.

Och nog känner man igen Fruktansvärld såhär ett par år senare. Det är trall, det är tempo, det är melodier, och det är textmässigt ganska deppigt. Tonen sätts redan i öppningsspåret Skamvrån, om mäns våld mot kvinnor. Och sen fortsätter Fruktansvärld måla upp en, om än sann, mörk världsbild. Religions-, politik- och samhällskritik samsas om utrymmet på plattan. Det är ganska få ljusglimtar. Det är faktiskt inga ljusglimtar alls. Och det är väl en ganska bra representation av tillståndet just nu tyvärr, det finns inte jättemycket att glädjas av i en tid av ett allt hårdare politiskt klimat, krig och samhällsproblem som staplas på hög. Det jag gillade med förra plattan och som jag tycker saknas lite är den mer personliga ansatsen. Klart att texterna bottnar i ett personligt engagemang, men dom blir inte personliga ett lika känslomässigt plan som delar av debuten.

Musikmässigt är det ganska full fart. Melodierna behålls men Fruktansvärld har en ganska rå underton, tvärtemot kollegorna i exempelvis Björnarna som har en något gladare botten, även om ämnena som tas upp är desamma. Tempot dras ner lite i Vårda ditt mörker, där Ulke gästar med den äran, men det är ett av få ställen med en mindre tempoväxling.

Som ni ser har den här recensionen dröjt ett tag, och det är för att jag har haft lite svårt att komma in i plattan. Kan det bero på att det är sommar och att man vill fly från den verklighet som Fruktansvärld sätter tummen mitt på? Lite av det, albumet känns mer som en höstplatta, men också att jag kan tycka att det är ett album utan den där ordentliga toppen. Missuppfatta mig rätt här, det är en oerhört solid punkplatta, men den blir lite jämntjock i mina öron. Med det sagt, gillade man Fruktansvärld från början så kommer man gilla det här, men Undan Kommer Ingen lär inte omvända några belackare.