När världen går under är det enda man kan göra att ta en öl – Hesa Fredrik

EPn med den korta och lätta titeln När världen går under är det enda man kan göra att ta en öl är nya släppet med Uppsala-punkarna Hesa Fredrik. Bandet har varit produktiva i år, debutalbumet Falskt Larm släpptes i juni i år. I mitt tycker ett av de bästa debutalbumen från året som gått, bra driv och bra texter.

På nya EPn beskriver bandet livet i en småstad, att växa upp och hur jobbigt livet kan vara. Här finns också den numera obligatoriska låten om Ebba Busch och Jimmie, här i en fin liten kärlekshistoria. Favoritlåten på släppet är öppningen i Jag vill bara vara mig själv. En driven och energifylld låt om livet i en småstad. Bandet är från Uppsala som ju ändå är en av Sveriges största städer, så man kan undra lite vad dom har att klaga på. Jag har dock bott i Uppsala själv och det är ganska mycket småstadslänsla över den stan, relaterbart är det nog för många i alla fall.

Förlåt snälla mamma är en uppgörelse med uppväxten i sena tonåren och relationen till föräldrarna som ofta testas i den åldern. Bra riv och melodi kombinerat med en bra och personlig text. Det kan bli värre ändå är låten om ekorrhjulet som kallas livet. En låt som följer mitt eget valspråk i att ingenting någonsin är så dåligt att det inte kan bli lite sämre. Dom här tre låtarna håller hög klass, om än aningen mörkare än vad det var på debutalbumet. Ebba och Jimmie blir lite av en udda fågel på en EP som annars håller ihop fint tematiskt. Politisk och har ett värde, men det är inte den bästa låten om Ebba eller Jimmie som släppts, just i den fållan är konkurrensen stor nuförtiden. När världen går under… sluter cirkeln med sin text om småstaden och med en lätt fatalism och är ett bra avslut på EPn.

Det jag gillar med Hesa Fredrik och som går igen på När världen går under är det enda man kan göra att ta en öl är att det är melodiskt, välspelat och att sångaren Oskar har en röst som förmedlar texterna lugnt, utan att låta ansträngd eller gapig. Vissa kanske skulle säga att det saknas lite nerv, men jag tycker lugnet som finns där går bra ihop med musiken och skapar ett bra sound för bandet. En EP som fortsätter i samma spår som bandets debut, och även om den kanske inte har den där riktiga wow-låten som jag kände på ett par ställen på Falskt Larm så gjorde den mig inte besviken.