Recension: 100% Kränkt – Punktering
Punktering är ett band från Götet som bildades 2020 och 100% Kränkt är debutalbumet efter att ett par låtar släppts digitalt. Punktering spelar punk i trall-genren med texter som blandar seriösa ämnen med sådant som går åt det lite mer tramsiga hållet.
Albumet öppnar med de två låtar som har varit “singlarna” inför releasen. Renovräkning är en snabb och välskriven punkdänga vars text behandlar situationen på bostadsmarknaden. Lägg av fortsätter i samma trall/skatepunks-osande anda, där det är snabbt och melodiskt och texten är även här ett välskrivet verk om sociala medier och vad det gör med människor och deras personligheter. Båda låtarna representerar på ett bra sätt den mer seriösa sidan av bandet, och är i mina öron höjdpunkterna på skivan.
Lelle är en Hoarder handlar om exakt vad titeln beskriver och är fortfarande melodisk trallpunk-stil och textmässigt ok. Det går att tolka texten som en bredare kritik av konsumerismen, medvetet eller inte från bandet, men det gör i vilket fall texten i sig bättre om man läser lite mellan raderna i den. Brev till mig själv och För helvete SD! låter musikmässigt som No fun at all på sina ställen, och överlag så är det musikaliskt välspelat på den här plattan. Härifrån börjar plattan också gå mer mot det argt politiska hållet, och sparkar självklart mot högern, framförallt mot SD, men också Ebba får en släng av sleven, vilket av förklarliga skäl har blivit allt vanligare de senaste åren.
Pesten med västen är en halv minuts dänga mot Lamotte och FCK PTN är inte en låt i sig utan mer en ursäkt för att få med titeln i låtlistan, vilket jag kan respektera, men jag kanske hade föredragit att en faktiskt låt skrevs i ämnet. Sagan om svärjevännen är en fyndigt skriven kritik mot sverigevännerna, och 50 nyanser av brunt är på samma tema, om än om mer specifika ledarpersoner inom SD. Ebba Brun/Kristi Buske är en kort liten känga mot Ebba såklart. Det är svårt att inte jämföra mot Björnarnas låt Kristi Brud eller Mähäliums Stövelslickare, som i mitt tycke är lite mer välskrivna låtar på samma tema.
Och det leder mig på min mer allmänna uppfattning om skivan. Vad det gäller högerkritiken så finns det band på den svenska punkscenen idag som gör det lite mer välskrivet. Punktering är på den här plattan som bäst i de första låtarna som inte kritiserar den politiska högern, utan riktar kritiken mot mer allmänna sociala och ekonomiska problem. Men det går inte ta ifrån bandet att det finns en känsla för melodier på sina ställen här, och jag tycker inte att någon av låtarna är direkt dåliga, men inspirationen håller kanske inte riktigt för en fullängdare. Plattan klockar in på runt 17 minuter så det är knappast ett album som stannar för länge på festen, jag kan tvärtom känna att vissa låtar och texter kunde ha broderats ut lite till. Absolut inte dåligt, men det är heller inte så många låtar som verkligen sätter sig och stannar kvar en längre stund. En helt klart godkänd debut dock och det ska bli kul att se vad som kommer härnäst.